Stabiliseringsmedel: Dragant (E413)


Astragalus tragacantha

Astragalus tragacantha

Dragant (dragantpulver, gummidragant) är ett naturgummi (en polyelektrolytisk polysackarid av naturligt ursprung) som utvinns ur den torkade saven hos ett flertal ärtväxter av vedelsläktet Astragalus från Mellanöstern, bland annat A. adscendens, A. gummifer, och A. tragacantha. Namnet kommer från grekiskans τράγος och αγκάθ som på svenska betyder ”get” och ”törne” eller ”tagg”. Iran är den största producenten av högkvalitativt dragantgummi. Det odlas också i viss utsträckning i Grekland, Turkiet, Libanon och Syrien.

Dragantgummi är inte lika vanligt förekommande som till exempel gummi arabicum och guarkärnmjöl, vilket till stor del beror på att dragant till största delen odlas i länder i Mellanöstern som har skakiga handelsförbindelser med länder där gummit ska användas. Kommersiell odling av dragantväxter har i allmänhet inte varit ekonomiskt lönsamt i väst, eftersom andra gummin kan användas för liknande ändamål.

”Smyrnadragant” och ”syrisk dragant” som under 1900-talets första årtionden uppgavs vara de bästa syftar inte på växtplatserna utan på utförselhamnarna mot Medelhavet; Smyrna i Turket, Tripoli i Syrien.

Dess natur

Dragantgummi är en trögflytande, luktfri, smaklös och vattenlöslig blandning av polysackarider som man utvunnit ur den sav som mat låtit rinna av från växtens rot och sedan torkat. Gummit sipprar från plantan som tvinnade band (banddragant, anses bäst, 5-30 mm breda med matt yta), smala strängar (tråddragant) eller flingor, klumpar eller kulor som kan pulveriseras. Färgerna är vit, gulvit eller brunröd-brunsvart. Den anses bäst när den är gulvit.

Det är nästan olösligt i alkohol (91%) men man brukar fukta pulvret med alkohol innan man tillsätter vatten för att förhindra att pulvret klumpar sig. Det absorberar vatten och blir till ett gel som kan röras till en pasta. I kallt vatten löser sig bara en tredjedel av pulvret (tragacanthin). Resten (bassorin) är olösligt men tar upp tio gånger sin vikt vatten och sväller till en klibbig massa. Med lätt uppvärmning eller kokning bildas ett tjockt slem, som vid avsvalning bildar dragantgelé. 2-4% pulver ger ett tjockt gelé.

1% vattenlösning blir svagt sur (pH 5-6). För att bilda gelé behövs 1-5% som antagligen blir surare. Geléet är stabilt även i sur miljö. Dragant försvagar många andra geléämnens geléringsförmåga, som agar-agar, gelatin och karragenan. Det försvagar också gummi arabicum men de två kombineras ofta. Kan kombineras utan problem med stärkelse. Dragant kan försvaga den konserverande effekten av parabener.

Innehållet i gummipulvret blir alltså slemämnena bassorin (60-70%) och tragacanthin (20-40%); vatten (11-17%); aska (2-3%).

Skördemetoder och ekologiska invändningar

Plantorna skördas normalt under sitt andra år. Om de skördas under första året påverkas kvaliteten negativt. Därefter behöver jorden ligga i träda i 2-4 år. I Iran påbörjas skörden i maj och avslutas i september, eller i oktober i det något kyligare västra Iran. Viskositeten i gummit som skördas på våren är något högre än hos det som skördas på hösten.

Man använder en speciell kniv för att skära skåror i rötterna. Det torkade gummit sipprar ut från roten och samlas in för hand varefter det sorteras och kvalitetsbestäms. Skördemetoderna i vissa delar av Iran är oförenliga med ett ekologiskt tänkesätt och artens botaniska kännetecken, vilket har lett till allvarliga skador på vegetationen. Plantorna ska ha en krondiameter på 25 centimeter, snittet ska vara grunt och tvärsnitt ska inte användas.

Exporten av gummit har minskat från 400 ton per år till 210 ton per år under de senaste åren vilket gör att priserna i Europa ökar. Enligt det iranska skogs- och jordbruksdepartementet bör skörden vara 5 kilo per år och hektar för att inte äventyra reserverna av denna värdefulla produkt.

Dess användningsområden

Det förtjockar och stabiliserar konsistensen särskilt i söta livsmedel, t. ex. konditorivaror, eftersom det förhindrar att socker kristalliseras, och i sura, t. ex. ketchup och salladsdressing (upp till 1,3 %), eftersom geléet är stabilt även i sur miljö. Det kombineras ofta med gummi arabicum.

Gummit används vid lädergarvning och även ibland som stärkelse i textilier. Det innehåller en alkaloid som historiskt sett har används som naturläkemedel för saker som hosta och diarré. Nicholas Culpepper, en engelsk 1600-talsbotanist, menade att dragantgummi var bra för rethosta ”men är långtifrån en behaglig medicin”, och på 1650-talet var man väl ändå inte så bortskämd med behagliga mediciner. Som växtslem eller pasta har det använts som en viktig behandling av brännskador. Det används i läkemedel och livsmedel som emulgeringsmedel, förtjockningsmedel och stabiliseringsmedel. Dessutom är gummit det traditionella bindemedel som används vid framställning av konstnärspasteller, eftersom den inte drar ihop sig på samma sätt som andra produkter (tex. gummi arabicum) gör när de torkar. Dragantgummi används också i sockerpasta som används särskilt för att tillverka verklighetstrogna blommor av socker som kakdekoration. Det blir en pasta som blir spröd när det torkar och kan hantera färger väl. Det gör att användaren kan få en fin och delikat yta på sitt verk. Dessutom har det använts vid cigarrtillverkningsprocesses för att fästa bladen till den färdiga cigarrkroppen.

Dragantgummi används också som bindemedel i rökelse för att hålla samman alla de pulveriserade örterna. Dess vattenlöslighet är idealiskt för att underlätta arbetet och ge en jämn spridning. Man behöver bara halva mängden jämfört med exempelvis gummi arabicum.

I vissa bibelöversättningar omnämns dragantgummi i 1 Moseboken 37:25, men det handlar nog snarare om ladanumharts. (Koehler och Baumgartner, Lexicon in Veteris Testamenti Libros, Leiden 1958, s. 615)

Dragantpulver har varit officiellt i alla gamla svenska och utländska farmakopéer och följde också med in i 1964 års nordiska och finns i dagens europeiska.

Det används i bland annat schampo, balsam och tandkräm, samt som glidmedel i massagesalvor.

Medicin- och hälsoaspekter

Dragant i hudsalvor har orsakat fall av kontakteksem.

Det finns ingen mängdbegränsning för dragant, däremot får det inte tillsättas i torkade livsmedel som ska tillsättas vatten strax före förtäring.

Använt som bantningsbulk (sväller och ger mättnadskänsla) men får idag inte säljas som bantningsmedel.

Ämnet betraktas som ogiftigt och det finns ingen ADI-rekommendation. Pulvret ska inte intas torrt eftersom det sväller snabbt och kraftigt; folk har dött av kvävning när liknande pulver börjat svälla redan i matstrupen. Sällsynta men kraftiga överkänslighetsreaktioner har rapporterats. Eftersom moderväxten är en ärtväxt/baljväxt kan allergiker mot ärter, bönor och jordnötter överreagera på pulvret. Människor som inandas pulvret under lång tid kan utveckla allergi, som inte är på dragant utan på proteinrester i pulvret.

Lämna en kommentar

Filed under Kemi, Matsaker, Stabiliseringsmedel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s