Stabiliseringsmedel: pentanatriumtrifosfat, pentakaliumtrifosfat (E451)


En introduktion till fosfater som tillsats i mat.

Tidigare hade dessa ämnen beteckningarna E450b (i) respektive (ii). De är natrium. eller kaliumsalter med fosfater. De framställs syntetiskt från sina repektive karbonater och fosforsyra. De fungerar som buffertar, stabiliseringsmedel och emulsifieringsmedel. De används också för att kunna behålla vatten under beredning av produkten.

Pentanatriumtrifosfat (i) kallas ibland natriumtrifosfat, STP (sodium triphosphate), STPP (sodium tripolyphosphate), natriumtripolyfosfat. Det är ett oorganiskt ämne.

Dess stora användningsområde är som tvättmedel och är som sådan en betydande källa till övergödning. Det har en funktion som vattenmjukgöringsmedel.

Andra användningsområden inkluderar keramik, läder, klumpförebyggande medel, flamskyddsmedel, papper, rostkyddsfärg, pigment, textilier, gummitillverkning, aktivt kol, jäst och frostskyddsvätska.

År 2000 beräknades den världsvida förbrukningen av (i) till cirka 2 miljoner ton. (K. Schrödter et. al. ”Phosphoric Acid and Phosphates” i Ullmann’s Encyclopedia of Industrial Chemistry 2008, Wiley-VCH, Weinheim) Eftersom det är mycket vattenlösligt överförs det inte i några betydande mängder till avloppsslam och därmed till jorden genom slamspridning. Som ingrediens i rengöringsmedel finns (i) närvarande i hushållens avloppsvatten och släpps främst ut i vattenmiljön – direkt, via reningsverk, infiltration eller andra autonoma avloppssystem.

Rengöringsmedel som innehåller fosfor bidrar tillsammans med andra källor av fosfor till övergödning av många sötvatten. (”Complexing agents”, Environmental and Health Assessment of Substances in Household Detergents and Cosmetic Detergent Products, http://www2.mst.dk/common/Udgivramme/Frame.asp?http://www2.mst.dk/udgiv/publications/2001/87-7944-596-9/html/default_eng.htm, Danska miljödepartementet, hämtat 2010-11-12) Övergödning, eller eutrofiering, syftar på en ökning av kemiska näringsämnen – vanligtvis föreningar som innehåller kväve eller fosfor – i ett ekosystem. Det kan inträffa på land eller i vatten. Termen används dock oftast för att beskriva den resulterande ökningen i ekosystemets primärproduktion (överdriven växttillväxt och förruttnelse) och andra effekter, inklusive syrebrist och allvarlig minskning av vattenkvalitén, fiskbeståndet och andra djurbestånd.

Accepterat dagligt intag ligger på 70 milligram per kilo kroppsvikt.

Pentakaliumtrifosfat (ii) kallas ibland också pentakalimtripolyfosfat. Synonym är kaliumtrifosfat (KTPP). Det är ett hygroskopiskt vitt pulver eller granulat. Det ger textur och används som ytbehandlingsmedel eller i tvättmedel liknande (i) ovan och är mycket lösligt i vatten. Dess pH i en 1 till 100 lösning ligger på 9,2 till 10,2.

I stora delar av Europa och USA är det numera inte tillåtet att använda (i) och (ii) i tvättmedel. I Europa, och alltmer i USA, används föreningar såsom zeoliter (aluminiumsilikat) och fosfonater (en form av fosfat som man menar inte stödjer algtillväxt) som substitut för komplexa fosfater i tvättmedel. Men många pulvertvättmedel använder helt enkelt natriumkarbonat som främsta byggsten med lite natriumsilikat som hjälper till att skydda tvättmaskinens delar, och lite modifierad pappersmassa, kallad CMC eller karboxymetylcellulosa, för att förebygga att skräp återdepositioneras på tyget. Mer sofistikerade tvättmedel har nyare och patenterade kemikalier för att hjälpa till med hanteringen av de funktioner som en gång utfördes av komplexa fosfater. Några av dessa nyare kemikalier är mycket giftigare än de fosfater de ersätter.

Används vanligtvis i fisk i en 5-10%-lösning. Man doppar fisk i lösningen eller blandar i uppmätt mängd i fisken och mixar. Eftersom ämnena är fuktbevarande har de en förmåga att hålla kvar vätska i fisk och skaldjur i synnerhet och därmed väsentligt öka dess vikt. Ämnena (i) och (ii) fungerar som bindemedel genom att de bildar ett klibbigt lager av svullna proteiner på ytan av en filé.

Både (i) och (ii) fungerar som konserveringsmedel och stabiliseringsmedel för skaldjur (där de till exempel kan minimera sådana ovälkomna reaktioner såsom ”Black-spot” på räkor), kött (exempelvis Scans falukorv och Pärsons rökta skinka), fågel och djurfoder.  Dessutom används ämnena i ost, glass, bakverk, och soppor.

1 kommentar

Filed under Kemi, Matsaker, Stabiliseringsmedel

One response to “Stabiliseringsmedel: pentanatriumtrifosfat, pentakaliumtrifosfat (E451)

  1. Pingback: En introduktion till fosfater som tillsats i mat « Matsaker

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s