Stabiliseringsmedel: Natriumpolyfosfat (i), kaliumpolyfosfat (ii), natriumkalciumpolyfosfat (iii), kalciumpolyfosfat (iv) (E452)

En introduktion till fosfater som tillsats i mat.

Polyfosfater är salter eller estrar av polymeriska oxoanjoner som bildats av tetraedriska fosfatstrukturenheter som länkats samman med delade syreatomer. När två hörn delas kan polyfosfaten få en linjär kedjestruktur eller en cyklisk ringstruktur. Inom biologin är polyestrarna AMP, ADP och ATP involverade i energiöverföring.

Dessa ämnen är salter av natrium, kalium, kalcium och ammonium. (i) var tidigare känt som E450c(i), (ii) var tidigare känt som E450c(ii).

De fungerar som stabiliseringsmedel, konsistensmedel och vattenbindande medel i till exempel glass, soppor och såser, kött- och fiskprodukter, till exempel djupfryst fisk samt i konfektyrprodukter av socker (max 5 gram per kilo).

Det sägs att det inte finns några kända negativa effekter när man använder dem i mat, men höga fosfatkoncentrationer kan störa många metabolismprocesser eftersom fosfat spelar en sådan viktig roll i generell metabolism.

Accepterat dagligt intag är 70 milligram per kilo kroppsvikt.

Natriumpolyfosfat (i) kallas också natriumhexametafosfat (SHMP), natriumtetrapolyfosfat, Grahams salt, Natriumpolyfosfater (glasartade), natriumpolymetafosfat och natriummetafosfat. De är färglösa eller vita, genomskinliga plättar, granulat eller pulver och är mycket lösligt i vatten.

Lösliga natriumpolyfosfater erhålls genom sammansmältning och påföljande nedkylning av natriumortofosfater. Dessa föreningar utgör en klass amorfa, vattenlösliga polyfosfater bestående av raka kedjor av metafosfatenheter, (NaPO3)x där x ≥ 2, vilka avslutas med Na2PO4-grupper. Natriumpolyfosfaterna identifieras vanligen utifrån förhållandet mellan Na2O och P2O5 eller utifrån P2O5-halten. Na2O/P2O5-förhållandet varierar från ca 1:3 för natriumtetrapolyfosfat, där x = ca 4, till ca 1:1 för Grahams salt, vanligen kallat hexametafosfat, där x = 13 till 18, och till ca 1:0 för natriumpolyfosfater med högre molekylvikt, där x = 20 till 100 eller mer. Lösningar av dessa föreningar har ett pH som varierar mellan 3,0 och 9,0 i en 1-procentig lösning.

(i) används som komplexbildare och används inom en mängd olika brancher. Med hjälp av natriumkarbonat kan man höja dess pH till mellan 8,0 och 8,6, vilket gör (i) användbart som vattenmjukgörare och i tvättmedel. Det används också som dispergeringsmedel för att bryta ner lera och andra jordarter.

Ett mindre känt användningsområde för (i) är som en deflockulant vid tillverkning av terra sigillata, en keramisk teknik där man använder lera med de finaste partikelstorlekarna. (i) gör att tunga partiklar sjunker till botten så att man kan suga bort de små partiklarna och applicera dem på keramikytan.

(i) är också ett vitgöringsmedel som ingår i vissa tandkrämer med blekningsfunktion och munvatten.

Det är också en ingrediens i falsk lönnsirap, till exempel Aunt Jemima’s Original Syrup. Används också i florsocker (max 10 gram per kilo).

Kaliumpolyfosfat (ii) är också känt som kaliummetafosfat, kaliumpolymetafosfat och Kurrols salt.

Det är heterogena blandningar av kaliumsalter av linjära kondenserade polyfosforsyror med den allmänna formeln H(n + 2)PnO(3n + 1) där ’n’ är minst 2 och förekommer som ett fint vitt pulver eller kristaller eller färglösa glasartade plättar.

1 gram löser sig i 100 milligram av en 1:25 natriumacetatlösning. I en 1-procentig lösning har det ett pH på högst 7,8.

Det används bland annat som flamskyddsmedel, gödsel och växtnäring. Det används också som emulsifieringsmedel i nudlar, köttprodukter och i ostprodukter.

Natriumkalciumpolyfosfat (iii) är också känt som natriumkalciumpolyfosfat (glasartat).

Det är vita, glasartade kristaller och kulor. Det har ett pH på cirka 5 till 7 en 1-procenting uppslammning.

(i) används i paneringsdegar (max 12 gram per kilo).

Kalciumpolyfosfat (iv) är också känt som kalciummetafosfat och kalciumpolymetafosfat.

Det är heterogena blandningar av kalciumsalter av kondenserade polyfosforsyror med den allmänna formeln H((n + 2)PnO(n + 1) där ’n’ är minst 2. Ämnet är luktfritt och förekommer som färglösa vita kristaller eller vitt pulver. Det är ofta svårtlöst i vatten, utan löses vanligen i sura medier.

(iv) används i filéer av oberedd fisk, fryst och djupfryst (max 5 gram per kilo), oberedda och beredda frysta och djupfrysta blötdjurs- och kräftdjursprodukter (max 5 gram per kilo), beredda potatisprodukter (inklusive frysta, kylda och torkade beredda produkter) och för stekt fryst och djupfryst potatis (max 5 gram per kilo), bredbara fetter med undantag av smör (max 5 gram per kilo), smör av syrad grädde (max 2 graper kilo), kräftdjursprodukter på burk (max 1 gram per kilo), vattenbaserade emulsionssprayer för infettning av bakformar (max 30 gram per kilo), kaffebaserade drycker för dryckesautomater (2 gram per liter).

Läs mer: ”Tvättmedel i automatkaffe” (Aftonbladet). Notera att Selecta numera kallar sitt Selecta Whitener för ‘vitt’ istället för mjölk.

Annonser

1 kommentar

Filed under Kemi, Matsaker, Stabiliseringsmedel

Stabiliseringsmedel: pentanatriumtrifosfat, pentakaliumtrifosfat (E451)

En introduktion till fosfater som tillsats i mat.

Tidigare hade dessa ämnen beteckningarna E450b (i) respektive (ii). De är natrium. eller kaliumsalter med fosfater. De framställs syntetiskt från sina repektive karbonater och fosforsyra. De fungerar som buffertar, stabiliseringsmedel och emulsifieringsmedel. De används också för att kunna behålla vatten under beredning av produkten.

Pentanatriumtrifosfat (i) kallas ibland natriumtrifosfat, STP (sodium triphosphate), STPP (sodium tripolyphosphate), natriumtripolyfosfat. Det är ett oorganiskt ämne.

Dess stora användningsområde är som tvättmedel och är som sådan en betydande källa till övergödning. Det har en funktion som vattenmjukgöringsmedel.

Andra användningsområden inkluderar keramik, läder, klumpförebyggande medel, flamskyddsmedel, papper, rostkyddsfärg, pigment, textilier, gummitillverkning, aktivt kol, jäst och frostskyddsvätska.

År 2000 beräknades den världsvida förbrukningen av (i) till cirka 2 miljoner ton. (K. Schrödter et. al. ”Phosphoric Acid and Phosphates” i Ullmann’s Encyclopedia of Industrial Chemistry 2008, Wiley-VCH, Weinheim) Eftersom det är mycket vattenlösligt överförs det inte i några betydande mängder till avloppsslam och därmed till jorden genom slamspridning. Som ingrediens i rengöringsmedel finns (i) närvarande i hushållens avloppsvatten och släpps främst ut i vattenmiljön – direkt, via reningsverk, infiltration eller andra autonoma avloppssystem.

Rengöringsmedel som innehåller fosfor bidrar tillsammans med andra källor av fosfor till övergödning av många sötvatten. (”Complexing agents”, Environmental and Health Assessment of Substances in Household Detergents and Cosmetic Detergent Products, http://www2.mst.dk/common/Udgivramme/Frame.asp?http://www2.mst.dk/udgiv/publications/2001/87-7944-596-9/html/default_eng.htm, Danska miljödepartementet, hämtat 2010-11-12) Övergödning, eller eutrofiering, syftar på en ökning av kemiska näringsämnen – vanligtvis föreningar som innehåller kväve eller fosfor – i ett ekosystem. Det kan inträffa på land eller i vatten. Termen används dock oftast för att beskriva den resulterande ökningen i ekosystemets primärproduktion (överdriven växttillväxt och förruttnelse) och andra effekter, inklusive syrebrist och allvarlig minskning av vattenkvalitén, fiskbeståndet och andra djurbestånd.

Accepterat dagligt intag ligger på 70 milligram per kilo kroppsvikt.

Pentakaliumtrifosfat (ii) kallas ibland också pentakalimtripolyfosfat. Synonym är kaliumtrifosfat (KTPP). Det är ett hygroskopiskt vitt pulver eller granulat. Det ger textur och används som ytbehandlingsmedel eller i tvättmedel liknande (i) ovan och är mycket lösligt i vatten. Dess pH i en 1 till 100 lösning ligger på 9,2 till 10,2.

I stora delar av Europa och USA är det numera inte tillåtet att använda (i) och (ii) i tvättmedel. I Europa, och alltmer i USA, används föreningar såsom zeoliter (aluminiumsilikat) och fosfonater (en form av fosfat som man menar inte stödjer algtillväxt) som substitut för komplexa fosfater i tvättmedel. Men många pulvertvättmedel använder helt enkelt natriumkarbonat som främsta byggsten med lite natriumsilikat som hjälper till att skydda tvättmaskinens delar, och lite modifierad pappersmassa, kallad CMC eller karboxymetylcellulosa, för att förebygga att skräp återdepositioneras på tyget. Mer sofistikerade tvättmedel har nyare och patenterade kemikalier för att hjälpa till med hanteringen av de funktioner som en gång utfördes av komplexa fosfater. Några av dessa nyare kemikalier är mycket giftigare än de fosfater de ersätter.

Används vanligtvis i fisk i en 5-10%-lösning. Man doppar fisk i lösningen eller blandar i uppmätt mängd i fisken och mixar. Eftersom ämnena är fuktbevarande har de en förmåga att hålla kvar vätska i fisk och skaldjur i synnerhet och därmed väsentligt öka dess vikt. Ämnena (i) och (ii) fungerar som bindemedel genom att de bildar ett klibbigt lager av svullna proteiner på ytan av en filé.

Både (i) och (ii) fungerar som konserveringsmedel och stabiliseringsmedel för skaldjur (där de till exempel kan minimera sådana ovälkomna reaktioner såsom ”Black-spot” på räkor), kött (exempelvis Scans falukorv och Pärsons rökta skinka), fågel och djurfoder.  Dessutom används ämnena i ost, glass, bakverk, och soppor.

1 kommentar

Filed under Kemi, Matsaker, Stabiliseringsmedel

Stabiliseringsmedel: Dinatriumdifosfat (i), trinatriumdifosfat (ii), tetranatriumdifosfat (iii), tetrakaliumdifosfat (v), dikalciumdifosfat (vi), kalciumdivätedifosfat (vii) (E450)

En introduktion till fosfater som tillsats i mat.

Natrium, kalium och kalcium med fosfater. Alla är syntetiskt framställda genom sina karbonater och fosforsyra. Ämnena fungerar som buffertrar, stabiliseringsmedel och emulgeringsmedel. De är något giftiga och milt irriterande.

Dinatriumdifosfat (i) är ett vitt pulver eller korn. Det kemiska namnet är dinatriumdivätedifosfat. Synonymer är dinatriumdivätedifosfat, dinatriumdivätepyrofosfat, dinatriumpyrofosfatsyra och natriumpyrofosfat. I en 1-procentig lösning har det ett pH på mellan 3,7 och 5,0. Förekommer i bland annat bakpulver och pommes frites.

Trinatriumfosfat (ii) är ett vitt pulver eller korn, förekommer vattenfritt eller som monohydrat. I en 1-procentig lösning har det ett pH på mellan 6,7 och 7,5. Synonymer är trinatriumpyrofosfatsyra och trinatriumvätedifosfat. Används som mjölbehandlingsmedel (mjölblekning) och som konserveringsmedel.

Tetranatriumdifosfat (iii) är färglösa eller vita kristaller eller ett vitt kristallint eller granulärt pulver. Dekahydratet efflorescerar något i torr luft. I en 1-procentig lösning har det ett pH på mellan 9,8 och 10,8. Synonymer är tetranatriumpyrofosfat och natriumpyrofosfat. Binder metaller och förhindrar missfärgning på grund av metaller. Används i vissa quornprodukter som jäsmedel, som stabiliseringsmedel i Dr. Kousas Vetediet och i färdig klyftpotatis.

Tetrakaliumdifosfat (v) är färglösa kristaller eller vitt, mycket hygroskopiskt pulver. I en 1-procentig lösning har det ett pH på mellan 10,0 och 10,8. Synonymer är kaliumpyrofosfat, TSPP (tetrasodium phosphate) och tetrakaliumpyrofosfat. Används också som förtjockningsmedel. Vanliga produkter som innehåller (v) är kycklingnuggets, marshmallows, puddingar, krabbkött, crabfish, konserverad tonfisk och sojabaserade köttalternativ. Används i vissa bakpulver. I tandkräm och tandtråd fungerar (v) som tandstenskontrollant och används för att avlägsna kalcium och magnesium för saliven och förhindrar dem därmed från att deponeras på tänderna. Används ibland i rengöringsmedel.

Dikalciumdifosfat (vi) är ett fint, luktfritt pulver. I en 10-procentig vattensuspension har det ett pH på mellan 5,5 och 7,0. Olösligt i vatten, lösligt i utspädd saltsyra och salpetersyra. Kemiska namn är dikalciumdifosfat och dikalciumpyrofosfat. Synonym är kalciumpyrofosfat. Används som jäsmedel och förstärkare i bröd och även som kalciumtillskott. Eftersom ämnet är surt reagerar det när man kombinerar det med en alkalisk ingrediens – vanligtvis natriumbikarbonat (bikarbonat) eller kaliumvätekarbonat – och producerar koldioxid och en salt. Det är koldioxidgasen som jäser det bakade. När man tillsätter det i färdigt bakpulver är syran och de alkaliska ingredienserna tillsatta i rätta proportioner så att de exakt neutraliserar ut varandra utan att på något betydande sätt förändra produktens pH.

Kalciumdivätedifosfat (vii) är vita kristaller eller vitt pulver. Synonymer är kalciumpyrofosfatsyra och kalciumdivätepyrofosfat. Ämnet tillverkas genom förbränning av kalciumortofosfat. Används i bakprodukter.

Accepterat dagligt intag är 70 milligram per kilo kroppsvikt.

1 kommentar

Filed under Kemi, Matsaker, Stabiliseringsmedel

En introduktion till fosfater som tillsats i mat

En fosfatgruva i Hardee County i centrala Florida. Sjuttiofem procent av det fosfat som används i Förenta Staterna kommer från denna region.

En fosfatgruva i Hardee County i centrala Florida. Sjuttiofem procent av det fosfat som används i Förenta Staterna kommer från denna region.

Det finns tre grupper av fosfater som används som stabiliseringsmedel. De ges följande beteckningar: E450 (vinatriumdifosfat (i), trinatriumdifosfat (ii), tetranatriumdifosfat (iii), tetrakaliumdifosfat (v), dikalciumdifosfat (vi), kalciumdivätedifosfat (vii)), E451 (pentanatriumtrifosfat (i), pentakaliumtrifosfat (ii)) och E452 (Natriumpolyfosfat (i), kaliumpolyfosfat (ii), natriumkalciumpolyfosfat (iii), kalciumpolyfosfat (iv)). Jämför ammoniumfosfatider (E442).

Ett fosfat är ett oorganiskt kemikaliskt ämne, ett salt av fosforsyra. Inom den organiska kemin är ett fosfat, eller organofosfat, en ester av fosforsyra. Organiska fosfater är viktiga inom biokemin, geokemin och ekologin. Oorganiska fosfater bryts ur gruvtäkter för att användas inom jordbruket och industrin. Vid höga temperaturer i fast form kan fosfater kondensera och bilda pyrofosfater.

Inom biokemin

I biokemiska system hittar man fosfor som fria fosfaterjoner i lösning och kallar dem oorganiska fosfat för att särskilja dem från fosfater bundna i diverse fosfatestrar.

Oorganiskt fosfat kan framställas genom en hydrolys av pyrofosfat, men fosfater hittas oftast i form av adenosinfosfater (AMP, ADP och ATP) och i DNA och RNA och kan utsläppas genom hydrolys av ATP och ADP. Liknande reaktioner finns för de andra nukleotida difosfaterna och trifosfaterna. Fosfoanhydridbindningar i ADP och ATP, eller andra nukeotida difosfater och trifosfater, innehåller stora mängder energi vilket ger dem deras vitala roll i alla levande organismer. Man talar ofta om dem som högenergifosfater, precis som fosfagener i muskelvävnad.

Tillsättandet och borttagandet av fosfater från proteiner i alla celler är en viktig strategi i regleringen av metaboliska processer.

Fosfater är användbara i animaliska celler som buffertsystem. En viktig förekomst av fosfater i biologiska system är som byggnadsmaterial för ben och tänder. Dessa strukturer tillverkas av kristallina kalciumfosfater i form av hydroxyapatit. Den hårda och täta emaljen hos däggdjurständer består av fluoroapatit, en hydroxykalciumfosfat där vissa av hydroxylgrupperna har ersatts av flourjoner.

Exoskelettet hos insekter och kräftdjur (och till viss del alla leddjur under någon tid) är konstruerat av kitin, vilket innehåller kristallina kalciumfosfater som förstärkningsmaterial.

Inom geokemin

Fosfater är de naturligt förekommande formerna av grundämnet fosfor, vilket man kan hitta i många fosfatmineral. Inom mineralogi och geologi är fosfat en sten eller malm som innehåller fosfatjoner. Oorganiska fosfater bryts för att få fosfor till användning inom jordbruket och industrin.

De största fyndigheterna av forforit eller råfosfat i Nordamerika ligger i Bone Valley i centrala Florida, USA, Soda Springs-regionen i Idaho, och North Carolinas kust. Mindre fyndigheter finns i Montana, Tennessee, Georgia och South Carolina nära Charleston utefter Ashley Phosphate Road. Den lilla önationen Nauru och dess grannland Banaba Island, som brukade ha stora fosfatfyndigheter av högsta kvalitet, har blivit utnyttjad och bruten till överdrift. Råfosfat kan också hittas i Australien, Egypten, Irak, Israel, Marocko, Saudiarabien, Tunisien, Togo, Jordanien, Västsahara och på Makatea, Navassaön, länder och områden som har stora fosfatindustrier.

Tidskriften The Scientist menade att ”världen håller på att få slut på billigt fosfor, grundämnet som är hjärtat hos stora jordbruksframsteg och törniga miljöproblem. Inte förrän nu börjar biologer att förstå vad det betyder för utveckling och mänsklig hälsa.”

”Grundämnet fosfor, vilket naturligt binder till fyra syremolekyler i olika fosfatsalter, är inte bara ett viktigt näringsämne – det är ett av livets grundläggande näringsämnen. Det är en komponent i ben, de fosfolipidmembran som omsluter celler och deras organeller, den viktigare delen av adenosintrifosfatkoenzymet (ATP) som driver cellernas maskinerier, och del av ryggraden i varje DNA och RNA-molekyl. Liv, för att inte tala om mänskligt liv, är inte möjligt utan fosfat. Historiskt sett har människor fått fosfater från kött och mejeriprodukter men intar mer och mer via bearbetade livsmedel, inklusive som fuktbevarande tillsatser i kött och ost och de syrliga fosforsyrorna i läsk.

Från den tid då livet började på jorden, har den globala fördelningen av biotillgängliga fosfater format utveckling, ekologi och fysiologi. Nyligen har dock fosfat också orsakat miljö- och hälsoproblem hos människor. Den gröna revolutionen i mitten av 1900-talet har den utbredda användningen av fosforgödselmedel att tacka för sina massiva skördar, men avrinning från områden där man ägnar sig åt intensiva jordbruksmetoder och från tätorter har fått alger att växa utom all kontroll och kvävt livet i sjöar och andra vattendrag. Det borde inte komma som en överraskning att ett sådant grundläggande näringsämne också kan ha negativa effekter på människokroppen. Som James Elser uttrycker det, ‘fosfat är den universella biologiska acceleratorn: När du lägger det till ekologiska och biologiska system, går allting snabbare.’

Åtminstone tills vi inte har något kvar. Människor använder över 150 miljoner ton råfosfat varje år. I en inflytelserik tidskrift beräknade Dana Cordell, en miljöforskare vid University of Technology, Sydney, förra året, att 2033 kommer fosfatproduktionen inte längre att hålla jämna steg med efterfrågan, och de globala reserverna kommer att vara uttömda inom 50 till 100 år. (D. Cordell et al., “The story of phosphorus: global food security and food for thought,” Glob Env Change, 19:292-305, 2009.) Även om den globala tillgången räcker i 300 till 400 år, som fosfatindustrin hävdar, finns det ett ännu mindre lager av de enklast bearbetade bergarterna och USA kommer att ha förbrukat sina reserver 2050. När dessa reserver är slut kommer världen att bli mer beroende av fyndigheter som innehåller en lägre koncentration av fosfat och är spetsade med radioaktiva grundämnen som uran och torium, eller tungmetaller som kadmium. ‘Det finns inget på marknaden som kan ersätta fosfat i den omfattning som vi behöver det’, säger Cordell.

För att spara fosfat manar forskare som Cordell till att vi ska ändra våra kostvanor och öka effektiviteten i vårt användande av fosfat. Med andra ord: göra precis vad vissa forskare tror att våra cellulära vägar och obalancerade ekosystem säger till oss att vi bör göra.” (B. Borrell, ”Elemental Shortage,” The Scientist, årg. 24, nr. 11, s. 46, 2010-11-01, hämtad 2010-11-11, http://www.the-scientist.com/article/display/57777/)

Inom ekologin

Fosfat är en mycket eftersökt resurs, ekologiskt uttryckt, på grund av dess viktiga roll i biologiska system. När man använder det blir det ofta ett begränsande näringsämne i miljöer och dess tillgänglighet kan reglera tillväxten hos organismer. Detta är i allmänhet sant när det gäller sötvattenmiljöer, medan kväve oftast är det begränsande näringsämnet i havsmiljöer (saltvatten). Tillägg av höga fosfatnivåer till miljöer och mikromiljöer där det normalt är sällsynt kan få betydande ekologiska konsekvenser. Som exempel kan nämnas blomningar i populationer av vissa organismer på bekostnad av andra, och kollaps av de populationer som fråntagits resurser såsom syre kan förekomma.

Fosfatfyndigheter kan innehålla stora mängder naturligt förekommande tungmetaller. Gruvdrift av råfosfat kan lämna högar efter sig som en svans som innehåller förhöjda halter av kadmium, bly, nickel, koppar, krom och uran. Om de inte hanteras varsamt kan dessa restprodukter läcka tungmetaller till grundvattnet eller närliggande flodmynningar. Upptaget av dessa ämnen i växter och det marina livet kan leda till en koncentration av giftiga tungmetaller i livsmedel. (Gnandil, K.; Tchangbedjil, G.; Killil, K.; Babal, G.; Abbel, E. (mars). ”The Impact of Phosphate Mine Tailings on the Bioaccumulation of Heavy Metals in Marine Fish and Crustaceans from the Coastal Zone of Togo”. Mine Water and the Environment 25 (1): 56–62., hämtad 2010-11-11, http://www.springerlink.com/content/r471w72299287076/)

Läs också: ”Fosforbrist kan leda till världskrig” (SVT)

4 kommentarer

Filed under Kemi, Matsaker, Stabiliseringsmedel

Stabiliseringsmedel: Ammoniumfosfatider (E442)

Ett syntetiskt emulgerings- och stabiliseringsmedel som framställs av rapsolja och fosforföreningar. Det är en blandning av ammoniumsalter av fosforylerade glycerider. Används i exempelvis choklad och andra kakaoprodukter, exempelvis chokladglass.

Som emulsifieringsmedel minskar det ytspänningen hos vatten så att man lättare kan kombinera oljor, fetter och vatten, och som stabiliseringsmedel förhindrar det separering. Används på liknande sätt som lecitin (E322). Har ibland funktion som antioxidant.

Vegetarianer bör notera att även om industriell tillverkning baseras på propen eller socker när det gäller en stor andel av glyceridproduktionen, kan det erhållas som en biprodukt av tvåltillverkning av animaliska eller vegetabiliska fetter och oljor.

1 kommentar

Filed under Kemi, Matsaker, Stabiliseringsmedel

Stabiliseringsmedel: Polyoxietylensorbitantristearat (E436)

Även känt som Tween 65 eller polysorbat 65. Ämnet, vaxliknande och lätt krämfärgat, är sammansatt av etylenoxid, sorbitol och stearinsyra, vilket är en naturlig fettsyra som kan härröra från djur, exempelvis gris, även om den vanligtvis utvinns ur exempelvis bomullsfröolja.

Läs mer!

Lämna en kommentar

Filed under Kemi, Matsaker, Stabiliseringsmedel

Stabiliseringsmedel: Polyoxietylensorbitanmonostearat (E435)

Även känd som Tween 60, Polysorbatum 60 eller Polysorbat 60. Precis som Tween 40 framställs den av sorbitan (en form av sorbitol) och etylenoxid. Fettsyran i det här fallet är stearinsyra (monostearat). Det är ett emulsifieringsmedel och stabiliseringsmedel. Notera att stearinsyra kan utvinnas ur många vegetabiliska och animaliska fetter och oljor, men vanligtvis har den ett animaliskt ursprung. Även kakaosmör och sheasmör har ett högt stearinsyrainnehåll.

Tween 60 används i konstgjord grädde, bakverk och frysta desserter. Det fungerar på samma sätt som monoglycerider och diglycerider, men kräver mindre mängder. Tween 60 gör att whitening i kaffe löses upp, håller dillolja lösligt i burkar med dill och ättikslag, hjälper till att hålla bröd mjukt och saftigt och förhindrar att det stelnar med tiden, och hindrar olja från att klumpa sig i den konstgjorda grädden.

Tween 60 används i medicinska produkter, som krämbehandlingar mot akne och utvärtes behandlingar mot munsår. Folk som försöker stimulera hårväxt kan använda den för att bryta upp talg som kan förhindra att det nya håret växer. Tween 60 används också i behandlingar mot vaginal klåda.

Medlemmarna av polysorbatfamiljen hjälper till att kombinera ingredienser som vanligtvis är olösliga. På grund av förekomsten av vatten och olja i kosmetiska produkter används tweens flitigt. De minskar ytspänningen hos krämer och vätskor vilket hjälper emulsifieringsprocessen. Tween 60 används i många produkter, exempelvis schampo, mjukgörande medel, parfymerade pulver, sminkbaser och foundations, brun-utan-sol och anti-agingkrämer.

Den amerikanska hälsovårdsmyndigheten säger att Tween 60 inte får överstiga 0,61 procent av en degblandning när den används ensam eller i samverkan med Tween 65, och den totala mängden Tweens får inte överskrida 0,66 procent. När det används i konfektyrbeläggning eller kakaoprodukter får det inte överstiga 1 procent av produktens totala vikt.

Tween 60 betraktas generellt som säkert. EU:s livsmedelskommitté har satt högsta acceptabla dagliga intag (ADI) vid 10 milligram per kilo kroppsvikt, alltså 700 milligram (0,7 gram) för en person på 70 kilo. Etylenoxid som det kan finnas rester av, precis som när det gäller alla Tweens, är mycket cancerframkallande.

1 kommentar

Filed under Kemi, Matsaker, Stabiliseringsmedel

Stabiliseringsmedel: Polyoxietylensorbitanmonopalmitat (E434)

Även känd som polysorbat 40 eller Tween 40. Liknar Tween 20 men framställs av palmitinsyra (hexadekansyra), vilket ger ett palmitat. Det fungerar som stabiliseringmedel och emulgeringsmedel i mat, särskilt fet mat, och i godis.

EU:s livsmedelskommitté har satt högsta acceptabla dagliga intag (ADI) vid 10 mg per kilo kroppsvikt, alltså 700 mg (0,7 gram) för en person på 70 kilo. Etylenoxid som det kan finnas rester av är mycket cancerframkallande.

Man ska vara uppmärksam på att fettsyran är organisk och kan ha animaliskt ursprung, till exempel gris, och det är omöjligt att avgöra källan genom kemiska undersökningar. Den hittas som namnet antyder i palmolja. Smör, ost, mjölk och kött innehåller också palmitinsyra.

Palmitinsyra användes tillsammans med nafta för att tillverka napalm under 2:a världskriget.

Världshälsoorganisationen (WHO) hävdar att det finns övertygande bevis för att intag av palmitinsyra ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar. (DIET, NUTRITION AND THE PREVENTION OF CHRONIC DISEASES, WHO Technical Report Series 916, Report of a Joint WHO/FAO Expert Consultation, World Health Organization, Geneve, 2003, s. 88 [Table])

Men en annan studie visade att palmitinsyra inte har några hyperkolesterolemiska effekter om linolsyraintaget överskrider 4,5% av energin. Å andra sidan visade det sig att om kost innehåller transfettsyror är hälsoeffekterna negativa, LDL-kolesterolet ökar och HDL-kolesterolet minskar. (French MA, Sundram K, Clandinin MT (2002). ”Cholesterolaemic effect of palmitic acid in relation to other dietary fatty acids”. Asia Pacific journal of clinical nutrition 11 Suppl 7: S401–7. doi:10.1046/j.1440-6047.11.s.7.3.x. PMID 12492626)

1 kommentar

Filed under Kemi, Matsaker, Stabiliseringsmedel

Stabiliseringmedel: Polyoxietylensorbitanmonooleat (E433)

Polyoxietylensorbitanmonooleat, också känt som Tween 80 eller polysorbat 80, är en icke-jonisk surfanktant och emulsifierare som härrör från polyetoxylerat sorbitan och oljesyra, och används ofta i livsmedel som emulgeringsmedel eller stabiliseringsmedel. Tween 80 är en trögflytande, vattenlöslig gul vätska. De hydrofila grupperna i denna förening är polyetrar, också kända som polyetylengrupper, polymerer av etylenoxid. Inom gruppen polysorbater anger numret efter tween eller polysorbat dess lipofila grupp, i det här fallet oljesyra.

Det används också i vissa ögondroppar och hjälper till att lindra röda ögon och fungerar som lubricerande medel.

Tween 80 är särskilt vanlig i glass. Man lägger till en upp till 0,5-procentig koncentration, vilket gör glassen smidigare och lättare att hantera samt ökar motståndskraften mot smältning. Tillsats av detta ämne förhindrar att mjölkproteiner helt belägger fettdropparna. Det ger dem möjlighet att sluta sig samman i kedjor och nät, vilket håller kvar luften i blandningen och ger en fastare konsistens som håller formen när glassen smälter.

Tween 80 används också i shampoo och bubbelbad.

Inom medicinen

Tween 80 används som emulgeringsmedel vid tillverkning av läkemedel för parenteral tillförsel, framför allt i det antirytmiska Amiodaron (Cordaron). Det är också en del av den adjuvant som används i europeiska och kanadensiska influensavaccin. Tween 80 används också vid odling av Mycobacterium tuberculosis i Middlebrook 7H9.

Gardasil är ett vaccin mot livmoderhalscancer som också innehåller Tween 80.

Tween 80 och hälsan

I Europa och Amerika äter människor cirka 0,1 gram Tween 80 i livsmedel per dag. Vaccin mot influensa kan innehålla 0,000025 gram Tween 80 per dos.

I allmänhet är Tween 80 säkert och tolereras väl, även om ett litet antal person är allergiska mot detta ämne.

Råttor som utfodrats med foder innehållande upp till 5% Tween 80 uppvisade inga toxiska effekter. Tween 80 verkar inte vara cancerframkallande. (OSER BL, OSER M (November 1956). ”Nutritional studies on rats on diets containing high levels of partial ester emulsifiers. I. General plan and procedures; growth and food utilization”. J. Nutr. 60 (3): 367–90. PMID 13377228)

Vid en liknande studie 1956 visades inga reproduktionseffekter vid 5% men den minskade vid 20%. (OSER BL, OSER M (december 1956). ”Nutritional studies on rats of diets containing high levels of partial ester emulsifiers. II. Reproduction and lactation”. J. Nutr. 60 (4): 489–505. PMID 13385715)

En studie 1993 uttryckte farhågor för att Tween 80 kan minska råttors fertilitet. Babyråttor av honkön injicerades med Tween 80 4-7 dagar efter födseln. Det påskyndande råttornas mognad och orsakade förändringar i slidan och livmoderslemhinnan, hormonella förändringar, missbildningar på äggstockarna och degenerativa folliklar. (Gajdová M, Jakubovsky J, Války J (mars 1993). ”Delayed effects of neonatal exposure to Tween 80 on female reproductive organs in rats”. Food Chem. Toxicol. 31 (3): 183–90. doi:10.1016/0278-6915(93)90092-D. PMID 8473002)

En studie 1997 tittade på effekten av att konsumera tre doser efter kroppsvikt på 0,5%/dag och såg inga onormala förändringar på könsorganen, vilket är liktydigt med att en person på 70 kilo kan konsumera 350 gram per dag i 3 dagar. (Williams J, Odum J, Lewis RW, Brady AM (mars 1997). ”The oral administration of polysorbate 80 to the immature female rat does not increase uterine weight”. Toxicol. Lett. 91 (1): 19–24. doi:10.1016/S0378-4274(96)03863-5. PMID 9096282)

Enligt Annals of Allergy, Asthma and Immunology, årgång 95, nummer 6, december 2005 , ss. 593-599(7) ”är det aktuellt som en ‘dold’ induktor för anafylaktoida reaktioner” och ”Tween 80 identifierades som orsaken till anafylaktisk reaktion av ickeimmunologiskt ursprung hos patienten. Slutsatsen är att Tween 80 är ett allestädes närvarande lösningmedel som kan orsaka allvarliga ickeimmunologiska anafylaktoida reaktioner.” Studien inbegrep en gravid kvinna som drabbades av anafylaktiskt chock efter att ha fått dropp med multivitaminer innehållande tween 80.

En studie från 2008 drog slutsatsen att det inte fanns några observerbara biverkningar vid doser enligt kroppsvikt på upp till 1,85 milliliter per kilo/dag, vilket motsvarar en person på 70 kilo som äter 140 gram av detta ämne per dag i 21 dagar. Däremot kan tillförsel av 16.783 milliliter per dag till dräktiga råttor sänka kroppsvikten hos manlig och kvinnlig avkomma. Det motsvarar att man konsumerar ungefär 1,3 kilo Tween 80 per dag i 21 dagar. (Ema M, Hara H, Matsumoto M, Hirata-Koizumi M, Hirose A, Kamata E (januari 2008). ”Evaluation of developmental neurotoxicity of polysorbate 80 in rats”. Reprod. Toxicol. 25 (1): 89–99. doi:10.1016/j.reprotox.2007.08.003. PMID 17961976.)

1 kommentar

Filed under Kemi, Matsaker, Stabiliseringsmedel

Stabiliseringsmedel: Polyoxietylensorbitanmonolaurat (E432)

Polyoxietylensorbitanmonolaurat (Tween 20) framställs syntetiskt genom en reaktion mellan etylenoxid och laurinsyra. Det tillhör gruppen polysorbater och är ett derivat av sorbitanmonolaurat.

Fettsyror isoleras och förestras med sorbitolsyra till nya fetter, ”fettsyreestrar av polyoxyetylensorbitan”. Det finns flera. Det är en klar gul till gulbrun oljelik vätska med svag lukt och bitter smak och hör till de nonjonaktiva tensiderna.

Mättade fettsyran laurinsyra ger ett laurat. Laurinsyra är huvudingrediens i kokosnötsolja och palmkärnolja. Det förekommer också i mänsklig mjölk (6,2% av det totala fettet), komjölk (2,9%), och getmjölk (3,1%).

Polysorbater är syntetiska emulgeringsmedel/stabiliseringsmedel som kan innehålla skadliga och cancerframkallande restsubstanser (etylenoxid, etylenglykol), öka upptaget av lipofila ämnen samt modifiera matspjälkningen av olika ämnen.

Är mycket lättlöslig i vegetabiliska oljor. Vattenlösning 2 % blir svagt sur till neutral (pH 4-8) och skummar vid omskakning. Kan hämma den konserverande effekten av parabener. Är hygroskopisk och måste därför förvaras tättslutet och torrt.

Tweens

Tweens (Polysorbat är ett handelsnamn) dök upp i USA på 50-talet. När kunniga i Sverige skrev om dem i mitten av 50-talet var de fortfarande nya och nästan okända. Idag är de vanliga som emulgeringsmedel i livsmedel och kosmetika och inte att undra på – de löser sig i allt och tål iblandning av allt.

I slutet av 50-talet började tweens komma in i europeiska farmakopéer och fick sin plats i den första nordiska 1964. Några är upptagna i dagens europeiska.

I maten

WHO rekommenderar att man begränsar det dagliga intaget till 10 milligram polyoxyetylensorbitanestrar per kilo kroppsvikt.

Används i glass, godis (till exempel halstabletter där den verkar som surfaktant och även hjälper till att sprida smaken av andra ingredienser), tuggummi, soppor, dieträtter och mjölk- och gräddliknade produkter. Eftersom den är särskilt stabil och relativt ogiftig används den i fläckborttagningsmedel samt i en del mediciner.

Övrigt

Används i laboratorietekniker som kallas immunoassayer, som exempelvis Western blot och Enzymkopplad immunadsorberande analys (ELISA).

Används inom farmakologin som ett hjälpämne som hjälper till att stabilisera emulsioner och suspensioner.

Fileatelister använder det för att ta bort frimärken från kuvert och ta bort skräp från frimärken utan att förstöra själva frimärket.

1 kommentar

Filed under Kemi, Matsaker, Stabiliseringsmedel